Jag vill bli lärare!

Kursintroduktionen

Bild från dagens föreläsning som var en introduktion till hela terminen. Nu vet jag ungefär vad jag kommer göra i höst!

Varför vill man lära sig?

Bild

Vi pratar om varför man vill lära sig som student, elev och, eh.. människa, i klassen just nu. Vi fick i uppgift skriva ner våra tankar kring detta. Jag googla fram en teori jag tänkte utgå ifrån. Översatt från englska av Mig.

Alltså jag tycker det verkar vettigt detta att när man funderar kring detta utgå ifrån grundläggande mänskliga behov, som jag tänker mig att det är. Att tillhöra något, vara något, ha bygga upp en erfarenhet – en historia typ att utgå ifrån som är meningsskapande och att få göra saker – uppleva saker typ.

Jag ser fram emot att få diskutera detta med er kursare imorgon. Kommentera gärna.

Kram !

Uppgift: rita bild med texten ”IKT”

Jag vill bli lärare!

Dokumentärfilm 5 min klar!

Nu är filmen klar :)

Längd: 4 min

Bilder från filmen:
dokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h14m53s36.pngdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h14m53s361.pngdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h17m37s113.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h19m16s103.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h23m17s241.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h23m17s2411.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h27m38s253.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h26m45s153.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h31m20s230.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h33m10s153.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h33m40s40.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h34m02s185.jpgdokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare-vlcsnap-2012-04-05-15h34m43s175.png

Tyck gärna till!

uppgift: filmanalys del 2

Själva analysen

Nu när vi tittat på bakgrund och dramaturgi tänkte jag koppla filmen till ett kapitel i boken Filmanalys : en introduktion (Andersson, Hedling. 1999) som är en filmanalys av Il Decameron (Pasolini. 1971). Det är en italiensk film som bygger på en bok som innehåller nio olika berättalser och är den första som Pasolini regisserar på egen hand. Filmen är en känga till kyrkan och ett utsvävande i liberalt leverne. Exempel från de nio berättalserna (från IMDB):

  • A man poses as a deaf-mute in a convent of curious nuns
  • A scoundrel fools a priest on his deathbed
  • Two friends make a pact to find out what happen’s after death

Nedan följer tre saker som jag tycker är speciellt intressant när jag kopplat Last minutes of Oden till analysen av Il Decameron:

Berättandet

Boken talar om Pasoline, regissören till Il Decameron, som en väldefinierad autur i motsats till hur det vanligen är i hollowoodfilm. Det betyder att filmskaparen har en egen karakteristisk stil för berättandet i sina filmer. Man pratar om filmskaparens ideolekt, alltså stil, som problematisk i denna film i förhållande till klassiska berättarnormer där klippningen sker lite väl abrupt och osammanhängande vilket gör att filmens karaktär av fiktion görs synlig. När jag ser Last minutes with Oden upplever jag att detta filmklipp, liksom filmen Il Decameron, inte heller följer den gängse mallen, i detta fall för dokumentärer, men detta utan att riktigt sticka ut. Till skillnad från klippningen i Il Decameron flyter klippning i Last minutes.. på ganska bra, och här är det inte fråga om fiktion, utan en sann berättelse som man trovärdigt vill berätta.

I den gängse mallen för dokumentärer tänker jag mig att huvudpersonerna tydligare är placerade i en synlig intervjusituation, och att man pendlar mellan att visa filmningen från denna intervju och att visa annat material medan ljudet från intervjun fortfarande spelas upp. En speakerröst som inte är huvudpersonen och som är förklarande och agerar bro mellan olika delar av filmen och deltar till att skapa och tydliggöra dramaturgin, tänker jag mig också är vanlig, men som här inte finns med. Utan speakerrösten är Woody själv som också är huvudperson och intervjusituationen visas aldrig i bild. Däremot finns det filmsekvenser som klipps in där tal finns med men där filmandet inte är en konstlad intervjusitution utan ett dokumenterande av vad som ändå pågår. Under större delen av kortfilmen hör vi dock speakerrösten och till den visas filmklipp ur vardagen.

Vi kan i Last minutes.. se två dramaturgispår, berättelser, en som utgörs av det som berättas av speakerrösten som är ett förhållandevist tidlöst berättande om förhållandet mellan Woody och hans hund. Det andra spåret är sekvenserna ur Woody’s vardag som dels visas till speakerrösten, dels sekvenserna med både bild och ljud från inspelningstillfället utan speakerröst. Detta spår ger ett intryck av kronologi. Det växlas sömlöst mellan spåren och samverkar för att skapa intresse och känslor.

Eftersom filmen inte följer mallen för dokumentärer, iom de dubbla dramaturgispåren och de sömlösa klippandet, upplever jag lite att Woody och Rausch som regissörer likt Pasoline har ett eget ideolekt, att de är auturer. Men för att mer säkert kunna ha åsikten att så är fallet behöver man nog ha en djupare och bredare kännedom om dokumentärer, och även titta på andra dokumentärer som de skapat. Men jag tycker det är intressant att diskutera begreppen autur och ideolekt och göra ett jämförande när det gäller så skilda genrer som spelfilm och dokumentär, långfilm och kortfilm, film med karaktär av att fiktion görs tydlig med ruff klippning och film med karaktär av autentiskt berättande med sömlös klippning.

Regissören konstnären

När det gäller Last minutes.. karaktär av att vara ett autentiskt berättande så är det dock något som kan problematiseras. När man talar om autur i Filmanalys – en introduktion berättar man att det att sätta detta fokus på regissörens arbete har varit ett sätt att lyfta fram perspektivet film som en estetisk produkt av regissörens arbete. Och om vi nu väljer att se Last minutes.. som en sådan produkt, vad händer då med trovärdigheten? Kan regissörernas arbete genom urval, montage, klippning och så vidare delvis berätta en annan berättelse än den objektiva? Finns det objektiva berättandet, och om inte, hur kan vi veta graden av subjektivitet/objektivitet i berättandet?

Boken Filmanalys resonerar också kring att filmen inte har sitt ursprung i regissörens huvud, utan att den utgör ett resultat av en omfattande arbetsproces. Om vi nu talar om Woody och Rausch som auturer som har en egen stil, så blir det ändå tydligt att filmen som en helhet inte härstammar från deras huvuden, det är ju en dokumentär de skapat. Men där blir kanske det motsatta mer intressant att fråga sig: vad i dokumentären härstammar från deras huvuden, från dem som konstnärer, skapare. Och sedan kan vi fråga oss, vad härstammar från en omfattande arbetsprocess och inte ur deras huvuden; från deras föreställningsförmåga och känslor?

I Eliot Rausch on ”Last Call” with Carson Daly berättar Rausch om hur han dagen inna blir uppringd av Woody som är i behov av stöd som vän. Rausch frågar om han får ta med några kameror och får svaret att det är okej. Vi får alltså intrycket av att filmandet inte är särskilt förberett och uttänkt, att ett tillfälle uppstår och att man med ganska kort varsel står där med kameran och filmar, med begränsad tid att arrangera och jobba med montage. Men när vi ser filmen ser den mycket välproducerad ut. Filmteknik och hur klippen hänger ihop är avancerat. Kan Rausch och Woody ha spånat på idén sedan en längre tid tillbaka utan att bestämma att detta är en dokumentär som faktiskt ska göras. Odens sjukdom har ju varit känd en längre tid. Eller kan Rausch ha haft idéer på egen hand som han jobbat med sedan ett tag tillbaka? Eller är det bara så att de är duktiga regissörer som vet vad som ser och känns bra ut, och att detta i kombination med att det är en verklig och för dem känslosam händelse där den nakna verkligheten är intressant? Att saker som kommer från hjärtat helt enkelt blir bäst. Att de är auturer. Att det går att göra bra saker, ja kanske rentutav de bästa, genom ha en grundläggande kompetens och erfarenhet, men sedan låta processen gå av sig själv, låta den vara okomplicerad, att det blir som det blir, att den bra filmen i första hand inte är en produkt av en omfattande arbetsprocess. Att vi ska fokusera på auturer. Jag kan säga att jag lutar lite mot att fokusera på auturer, samtidigt som jag tror att arbetsprocessens betydelse för resultatet inte är att förringa, och att auturen, som hämtar inspiration från sitt inre, inte hade haft något där att hämta om det inte vore för alla intryck, konstverk och idéer som regissören mött tidigare som är vårt kulturarv, vår samtid och de personer vi omger oss med.

Kommersialism

Men om vi nu fokuserar på auturer, vilka har sin personliga stil och som har stor betydelse för det som blir produkten, hur kan då kommersialism förhålla sig till detta? En sak

Filmanalys tar upp är lite av en motsättning till hollywoodfilm. Hollywodfilmer är ju lite av ett koncept att följa som inte ger duktiga regissörer spelrummet att bli au

turer. Hollywood-produktion är ju också känd för att vara lite

av en pengafabrik. På ett annat ställe i kapitlet skriver man just det att autur-teorin är en motsättning mellan kreativ individ och

ekonomisk organisation. Att ”auteuren har att bekämpa eller kontrollera en kapitalistisk produktionsapparat som inte efterfrågar

konstnärlig kvalitét i största allmänhet utan de kvaliteter som förbinds med ekonomisk vinst”. Om du läste under bakgrund ovan om Elliot Rausch så såg du möjligen att han sagt att han gör film främst som personliga projekt och om de saker som andra inte berättar, det som inte har ett kommersiellt värde. Man kan här tänka att

detta bidrar till kvalitén på filmen: den äkthet och det flyt jag upplever.

Filmanalys skriver att det varit vanligt att de som blivit väletablerade auturer tex Bergman, fått den möjligheten genom statliga bidrag. Jag tycker därför att det är intressant att prata om auturer och Last minutes.. eftersom webben används som distributionskälla, vilket är näst intill kostnadsfritt, och för att det idag inte behövs alltför dyr utrustning för mycket hög kvalité. Kameran som de använder kostar omkring 15000 (Canon 7d). Det är något som i stort alla som har ett jobb skulle ha råd med om de sparar. Många fler än de som får möjligheten att få statliga bidrag kan i och med den tekniska utvecklingen när det gäller filmningsutrustning och internet alltså ändå utveckla sin autur, och inte på bekostnad av konstnärlighet och särart behöva vara beroende av kommersiella intäkter.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Esquire-temat.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.